Selma och Albert Lönnberg

Albert är född år 1879 på Pietilä hemman i Kauhala by och uppvuxen där i ett hus invid det så kallade Kauhala korset, vägskälet från landsvägen nordost till Westerkulla och Råbacka samt sydväst mot Herrla. Hans far jobbade som dräng och fogde på Pietilä hemman i Kauhala by i Kyrkslätt.
Alberts dopfaddrar var Gustaf Ahlgren och hans hustrun Amanda som var Alberts faster. Gustaf Ahlgren var bondson från Niemis gård i Esbo. Ett år efter Alberts dop flyttade också familjen Ahlgren till Kyrkslätt där Gustaf blev bonde på Hwitträsk gård.
År 1880 öppnades en folkskola på Tengo gård i Lappböle där Anna Karolina Fagerström var lärarinna 1884-1896 vilket var den tiden då Albert gick i folkskola. Albert berättade att han inhämtat sina kunskaper i läsekonsten i ett litet vindsrum i Lappböle hos en sträng tant som slog in bokstäverna i skallen med en tjock peksticka. Skriftskolan avverkade Albert år 1895 med fulla poäng i läskunnighet enligt kyrkoböckerna men enligt hörsägen var han inte på äldre dagar så värst intresserad i att själv läsa utan han tyckte mera om att höra någon annan läsa. Ofta kom det på någon av döttrarnas lott att läsa dagstidningarna sedan de lärt sig konsten.

Som ung arbetade Albert på Oitbacka gårds orangeri som var stort och välskött med vindruvor, persikor och andra tropiska växter och blommor. Albert hade ett ljust och glatt lynne och blev god vän med alla, också med gårdens ungdomar. Han deltog i deras fester och utflykter. På den tiden fanns det på Oitbacka ett stort ridstall med ett tjugotal vagns- och ridhästar. Alberts bror Gunnar var stallmästare och kusk. Konsul Kiseleff åkte i fyrspann och ungdomarna hade ridhästar till sitt förfogande. Albert berättade om ridturer han företagit med gårdens ungdomar.

Albert ansökte år 1902 och blev antagen till Söderkulla jordbruksskola i Sibbo och den 19.10.1904 utdimitterades Albert från jordbruksskola enligt tidningen Veckobladet den 26.10.1904. Läs mera...

Efter utdimitteringen 1904 flyttade Albert till Holmgårds kronosäteri i Strömfors där han hade tagit anställning som inspektor. På Holmgårds kronosäteri tjänstgjorde också fröken Selma Jordman i köket, Selma var född på Yrjas i Strömfors år 1883 och var alltså då 21 år gammal när hon träffade Albert. Redan följande år den 24 september 1905 vigdes Selma och Albert i Strömfors.

Senare på hösten 1905 flyttade det nygifta paret till Mörskom. Eventuellt kände Albert till Mörskom genom sin mor Klara som var född där år 1849. Därifrån hade Klara flyttat som 19 åring till Borgå samt vidare till Helsingfors och som 23 åring till Kyrkslätt.

I Mörskom var Albert inspektor på Grefnäs Nybondas. Under tiden i Mörskom föddes barnen Gurli, Tor, Åke och Greta.

På hösten år 1912 flyttade familjen från Mörskom till Nedre Jussila i Lappböle by i Kyrkslätt, som var nära hans gamla föräldrar som fortfarande bodde på Pietilä hemman i Kauhala by. Albert tog anställning som inspektor den 1 november 1912 på Kauhala gård som nu tillhörde Feodor Kiseleff på Oitbacka gård.

Den 16 april 1913 dog Alberts yngsta barn, dottern Greta, endast 2 år gammal av okänd orsak enligt kyrkoboken. På Nedre Jussila föddes sedan döttrarna Leone i augusti 1914 och Hjördis i augusti 1916. År 1915 dog Alberts båda föräldrar, Klara i januari i lunginflamation 65 år gammal och Karl i juli 63 år gammal i reumatism enligt kyrkoböckarna.

Den 2 september 1916 har godsägare Feodor Kiseleff undertecknat ett intyg att Albert är ledig från sin tjänst på egen begäran. Därefter tog Albert anställning som inspektor i södra Kyrkslätt på Abramsby gård, som ägdes av von Wright. Selmas systerdotter Lydia, gift Wallén född 1894, berättade att Hjördis var 9 veckor gammal då familjen flyttade till Abramsby, så enligt detta så skedde flyttningen i oktober 1916.

Vintern 1917-1918 var orolig i Kyrkslätt efter självständighetsförklaringen den 6 december vilket också ledde till försök att få ut spannmål olagligt från Abramsby gård spannmålslager men Albert lyckades lyckligtvis avvärja försöket fredligt efter diskussion med utövarna som var från trakten.

I augusti 1918 föddes Kurt Erik och i april 1920 Inga-Lill i Abramsby gårds inspektorsvilla.

Småskola med klasserna 1-2 fanns i Abramsbys grannby Gumbacka och storskola i Abramsby. Hjördis har avgångsbetyg underskrivet i juni 1925 från Gumbacka småskola. Hon och de två äldre systrarna Leone och Gerda blev inneboende hos en familj då den övriga familjen på hösten 1924 flyttade till Kalvholmen invid Björköfjärden. De tre syskonen var då endast hemma till Kalvholmen från lördag kväll till måndag morgon då far Albert från Kalvholmen via Klobbsund körde barnen till och från Abramsby.

Albert hade varit inspektor i åtta år på Abramsby då familjen arrenderade småbruket Kalvholmen i Medvastö by hösten 1924 och flyttade till Kalvholmen. Kalvholmen ägdes av familjen Björkman som under sommarmånaderna bodde i sin stora 'herrskapsvilla' på Kalvholmen och var fast bosatta på Skatudden i Helsingfors där de ägde stenhus. Arrendeavtalet för Kalvholmen på 25 ha skrevs under den så kallade förbudstiden då alkohol var helt förbjudet i Finland och arrendeavtalet som Albert ingick med Björkmans innehöll också en klausul om att all varksamhet med spritsmuggling var förbjudet.

Albert med familj bodde i en mindre villa som låg nära staranden. Bastu, ladugård och lada fanns också på Kalvholmen. Familjen hade hästar, kor, får och höns för att livnära sig.

Trädgårdsodling och fiske utgjorde också en del av levebrödet. Familjen införskaffade också en stor fiskebåt med innombordsmotor som användes bl.a. för att leverera trädgårdsprodukter och fisk till torget i Helsingfors där det främst var den äldsta sonen Tor som sålde produkterna från båten. Tor fyllde redan 18 år på vintern några månader efter det att familjen flyttat till Kalvholmen hösten 1924.

Båten kom också till användning för utfärder. Alberts hustru Selmas släkt bodde i Östra Nyland och en sommar åkte familjen med fiskebåten till Lovisa och Strömfors för att hälsa på Selmas släktingar.

Familjen hade på Kalvholmen telefonförbindelse som var kopplad till Masaby telefonstation där det fanns telefonister som kopplade telefonförbindelserna manuellt. Läs mera...

Den 25 november 1925 användes telefonförbindelsen för att kalla på barnmorskan i Kyrkslätt då tiden var inne för den yngsta dottern Britta att komma till värden. Barnmorskan var då i Oitbacka på uppdrag som var avklarat och man kom överens om att med häst och kärra köra mot Kalvholmen från Oitbacka med barnmorskan och att sonen Tor tog häst och kärra från Kalvholmen för att möta barnmorskan. Tor mötte barnmorskan i Jorvas där hon sedan flyttade över till Tors kärra för att åka vidare till Kalvholmen där sedan Britta lyckligt kom till världen.

Från Helsingfors var det också ångbåtstrafik till Esbo och Kyrkslätt och ångbåtar lade till vid Roholmens ångbåtsbrygga norr om Kalvholmen. Kalvholmen och Roholmen är en sammanvuxen udde som endast då det var högvatten var avskärmat från fastlandet. Albert och Selma hade kusiner som bodde i Helsingfors vilka nu med ångbåt kom ut till Kalvholmen och hälsade på under veckosluten.

År 1929 var det dags för den äldsta dottern Gurli att gifta sig med fiskaren Arvid Nyholm från Pentala i Esbo som var innom synhåll från Kalvholmen. Gurlis och Arvids vigsel var hemma hos Arvid på Pentala där bl.a. dottern Hjördis som 13 åring var med sina föräldrar. Också hennes två år äldre syster Leone var med och har antecknat följande: Det var väl år 1927 som en stabil fiskare från Esbo-sidan började kasta sina blickar på den energiska flickan på kalvholmsstranden. Det var Arvid Nyholm från Pentala. Det sade inte klick vid första ögonkastet för Gurli. Han var ju så gammal tyckte hon. Hela femton år äldre än hon själv. Hon var då endast tjugotvå. Uppvaktningarna fortsatte dock intensivt och trägen vinner som bekant. År 1928 eklaterades förlovningen. Den 14.12.1929 stod bröllopet med pompa och ståt på Pentala i den nyrenoverade villan. Det var över ett stormpiskat hav som bröllopsgästerna transporterades till Pentala. Många av gästerna var dyblöta. På durken i Axel Korkmans (släkting till Arvid) båt låg prosten Juhlius Lindberg från Kyrkslätt och bad för brinnkära livet om nåd och förbarmande om att få komma fram med livet i behåll. Han skulle ju viga de unga tu. Fram kom de alla i alla fall och stämningen var god och glad och god var också förplägnaden. Mamma Lönnberg hade namn om sig att kunna sköta den detaljen. Den tiden var det inte heller brist på vattnet som höjer stämningen. Undertecknad, som då var femton år, minns ännu hur både ung och gammal dansade så att klackarna stod i taket till tonerna av "Lillbockens" fela . Det var en gammal släkting*) till Arvid från Bockholm som stod för det namnet. Dessutom fanns det en s.k. trattgrammofon. Det var inte många som kunde skaffa sig en sådan på den tiden. När den unga glada bruden dansade ut med general Hanell, brudgummen själv var inte någon dansant kavaljer, anade hon föga vad som väntade henne som ung fiskarhustru. När bröllopsfesten led mot sitt slut och prostefar skulle bege sig hemåt tog han farväl med orden: "Nu lämnar jag er unga tu här inne i värmen och själv beger jag mig ut i stormen". När han öppnade dörren låg Fridhemsfjärden spegelblank och tusende klara stjärnor tindrade på den klara decemberhimlen. Efter att prostefar lämnat bröllopsgården fortsatte festen med buller och brak enda in på morgontimmarna. Nog hade Gurlis ankomst till Pentala börjat stormigt kan man säga. Läs mera...

Albert var aktivt med då barnen deltog i skidtävlingar bl.a. genom att ta tid och jämföra resultat. Enligt dottern Hjördis så beställdes tävlingsskidor bl.a. från Klamila öster om Fredrikshamn. Barnen tillhörde föreningen Kyrkslätts skärgårds ungdomsförening i Karuby (Långvik) och Skärgårdens idrottsklubb som var en del av Kyrkslätts Idrottsförening. Vid Västra Nylands distriktmästerskapstävlingar 1937 -38 och -39 i Tenal, Sjundeå och Snappertuna hemfördes många medaljer i damklassen genom systrarna Leone född -14, Hjördis född -16 och Inga-Lill född -20. Det bästa resultatet var nog 1938 i SFS mästerskapen i terrängskidning då de tre systrarna Lönnberg stod på prispallen; Hjördis nr I, Leone nr II och Inga-Lill nr III. Läs mera...

En del av barnen var aktiva amatörskådespelare i Kyrkslätts skärgårds ungdomsförening. ( Läs mera... )

Sönerna var aktiva i Långviks frivilliga brandkår samt deltog också i travtävlingar och var aktiva jägare,

År 1935 beslöt Albert och Selma att köpa ett eget hemman, Råbacka, i Alberts födelseby Kauhala. Råbacka var ca 40 ha totalt och 13 ha odlad jord. Albert och Selma totalrenoverade huvudbyggnaden och byggde en andra våning på Råbacka. Efter att Albert och Selma med familj flyttade till Råbacka så blev syskonen Tor, Hjördis och Inga-Lill kvar på Kalvholmen och fortsatte med småbruket och fisket där till evakueringen 1944 då de också flyttade till Råbacka. Läs mera...

Då det blev oroliga tider och andra världskriget drabbade Finland så föreslog Albert att döttrarna skulle anmäla sig till Kyrkslätts Lottaförening. Ordförande för Lottorna var Karin Ehrnrooth på Tyris i Bobäck där döttrarna anmälde sig till Lottor. Döttrarna Leone, Hjördis och Inga-lill deltog i föreningens verksamhet i Kyrkslätt med luftbevakningsuppdrag genom att göra vaktturer i luftbevakningstorn och meddela per telefon om bl.a. flygangrepp samt att delta i bespisningsuppdrag för evakuerade från Helsingfors och försvaret. Läs mera...

På Råbacka fick Albert och Selma leva några år i frid och ro före andra världskriget drabbade Finland med vinterkriget 1939-1940, och redan 1943 under fortsättningskriget dog hustrun Selma p.g.a. gallstensproblem på Kyrkslätts sjukhus i Jolkby och Albert blev enkling som 64-åring.

Efter krigsslutet 1944 då Tor hemförlovades från fronten evakuerade Alberts barn Tor, Hjördis och Inga-Lill till Råbacka från Porkala-området. Från tidigare var Leone med sina små barn Bengt och Benita på Råbacka då pappa Gösta var ute i fronten på Karelsaka näset. Alberts barn Åke, Kurt Erik och Britta bodde på Råbacka från tidigare så Albert hade nu igen de flesta av barnen hemma hos sig förrän de sedan gifte sig och flyttade till eget bo så som Gurli som redan var gift på Pentala i Esbo och Gerda som var gift på Herrö i Esbo.

Hästar blev inkallade till krigen 1939-1944, så också en av Alberts hästar. Alberts häst klarade sig genom hela kriget och sonen Tor körde hem hästen från Köklax station år 1944 dit den kommit med tågtransport från fronten efter krigsslutet. Då Tor öppnade stalldörren på Råbacka så gick hästen efter alla dessa år direkt till sin egen spilta i stallet där den inte varit på fem år.

Efter evakueringen livnärde sig Alberts familj på Råbacka av boskapsskötsel och trädgårdsodling. Djurbesättningen i stall och ladugård var 5 hästar, över 10 kor, får, grisar och höns samt på hemmanet också en jakthund och innekatter samt ladugårdskatter. I slutet av 1940-talet byggdes också växthus för gurk- och tomatodling på Råbacka.
Då småbruket Kalvholmen blev inom Porkala-området 1944 inlöstes 32 ha ersättningsjord och hemmanet Solhed grundades i Leivosböle och Smedsby byar som odlades i sambruk med Råbacka så efter 1944 var arealen för Råbacka med sambruket totalt 70 ha varav 25 ha odlad jord som familjen livnärde sig på.

Med tidning och radio kunde man följa med nyheter på den tiden, och också en del underhållning. Radioteatern som då hade utsändning på söndag kväll var ett av programmen som Albert gärna lyssnade på.

Efter att Alberts barn bildat familjer och flyttat till egna hem var Råbacka en samlingspunkt för släkten under helger där både barn och kusiner med sina familjer samlades.

På sommaren 1956 dog Albert hemma på Råbacka 77 år gammal och då Porkala-området samma år hade kommit tillbaka så fick Albert komma i gemensam grav i Kyrkslätt med sin hustru Selma.

Jordfästningen var utomhus på Kyrkslätts nya gravgård då kyrka inte ännu var ibruktagen efter Porkala-parentesen. Minnesstunden efter jordfästningen var på Råbacka dit begravningsföljet åkte med egna bilar, taxi och en abonnerad buss. Läs mera...

*) Enligt "Lillbockens" brorsdotters sonson:
"Lillbocken" var Arvids morbror Vilhelm Leonard Pehrman, f 1883 på Bockholm, yngsta barnet till Carl Gustav Pehrman. Han bodde länge på Bockholm med sin mor, flyttade sedan till Blindsund vid Notudden. År 2013 träffade "Lillbockens" brorsdotters sonson personer som väl kom ihåg honom, tex en person från Lilla Kalvholmen och Boberg på Mankholmen. Han kallades även Ludipärman för hans hustru såg alltid till att han hade gott om kläder och skinnmössa på sig, även om det kanske inte behövdes.